sarahjoha

Onsdagen var då här och ännu en dag på praktiken är gjord. Skönt är väl det...
Idag blev det ännu en lång fika på stan, trevligt och muusigt när man får träffa tjejerna när man är som tröttast. Muusigt och det blev som vanligt många skratt. Jag, murran och dillan satt och drack kaffe och funderade över livet i små och stora perspektiv. Mest små skulle jag vilja påstå, det är de små detaljerna som gör det sägs det, och kanske är det väl så.

Annars är det väl lite av en stor saknad här hos mig denna period. En saknad och tomhet här på haga. En av mina bästa kompisar är långt ifrån mig och jag har inte träffat denna person på ett halvår. Personen i fråga betyder så jäkla mycket och jag vet inte varför det har blivit såhär. Det är en konstig känsla, en saknad som ibland gör att jag grubblar ihjäl mig. DEtta är en person som alltid har funnits för mig, och jag för henne. Vi har tillsammans gråtit, skrattat, spelat handboll, innebandy och gått på samma begravningar. När det äntligen är dags att ta tag i dettta (efter lite mod) står det fem minuter innan (på facebook) att personen i fråga är i PANAMA!! hur är det möjligt? vad gör hon där? Tydligen hos hennes pojkvän, POJKVÄN? När har hon skaffat det? och till den mest relevanta frågan varför vet jag inte detta? Vi vet ju allt om varandra, vi har ju som sagt växt upp i hop, vi har samma farars farfar och farmor. Det är en gåta som gör att jag får en liten klump i magen. Men det är bara att rycka upp sig och ta den i saken. Allt ska bli som vanligt, jag ska vara den första som vet om hennes pojkvän, den första som vet vad hon tar på sig på morgonen, den första som vet vad hon tänker äta till luch osv..Allt ska med andra ord bli som vanligt. Du och jag pyrrre pyris. Du och jag....

Avslutar detta första seriösa inlägg med att visa mitt kommande inköp (Sandr nu kommer snart även outfit inlägg också, allt för dig sötnööt!)

Puss snusk till alla som är värda det. Och till dig suss lite dilla!