dagens tanke
ÄR DU TYPISK SVENSK?
Hur svensk är man egentligen och vad är det som utmärker en typisk svensk. Kanske har jag för lite att göra när jag tänker på sådana saker:) Men i alla fall. Jag har under några resor stött på ett x antal kulturer men det är framför allt nu i efterhand jag reflekterar och uppskattar dessa möten. Kulturer är farcinerande, hur vi är, hur vi uppför oss och hur vi uppfattas. Kultur består av ett mönster av inlärda, grupprelaterade tankar och uppfattningar. Vi lär oss i sammanhang och med andra människor. Tänk vad många missförstånd som sker på grund av att vi kommer från olika kulturer, på grund av kulturkrockar. Det är rätt intressant när man tänker efter. För egen del tror jag att det är kan vara viktigt att läsa på andra kulturer och skapa sig kunskap men framför allt vara ute och resa och hitta den emotionella känslobiten. Det är då man tar det stora steget, för kunskapen måste inte bara hitta till hjärnan utan även hjärtat. Känslorna är till för något, de har funktioner. Efter några månader i thailand vet jag att man blir aldirg helt medveten om en kultur utan kunskapen kan alltid utvecklas. Det är först när du upplever en kulturchock som du kan ta del av kulturen du kommer till. Sedan upptäckte jag även hur viktigt det är att inneha en kompetens om hur man framställer sig själv, veta att man har ett uttryck, ett kroppspråk och veta vilken kultur man själv lever i.
Vidare tänker jag Sverige. När man tänker efter är Sverige ett ganska så monokront land. Vi tar en sak i taget, vi vill ha kontroll och ordning och reda. Vi är tidsfixerade och jobbar efter deadlines. Tänk själv om du är på en flygplats, vem är det som snabbt rusar till nästa flyg fast man egentligen vet att man har en halvtimme till övers? Tillskillnad från andra länder är vi också ganska så resultatinriktade, vi bestämmer ett mål. Är det ett stort mål sätter vi delmål på vägen. En lite rolig och farcinerande sak är att vi värnar om det privata rummet. Tänk er, när någon kommer på ett spontanbesök, då undrar vi nästan "vad vill du?, varför kommer du?" Vi tycker det är jobbigt med ett störande oplanerat moment. Medan i andra länder framför allt i Asien handlar det om att värna om varandra. Där gör man spontana hembesök för att man bryr sig om varandra, där uppskattar man spontana besök på ett helt annat sätt. Här styrs vi ofta av planering och organisation. Vi vill gärna att personen i fråga ska ringa innan och bestämma en tid och datum. Ganska typiskt för lågkontextländer....I många andra länder släpper man allt för familjen och vänner, inget annat får före. Dr hoppar man hellre ett tandläkarbesök. Men är man van vid det så gillar man det.
En annan trevlig reflektion är hur olika vi talar. Tala är guld heter det, retorikens konst. Finnarna är ganska så specifika när det gäller tal. Har ni tänkt på att finnarna talar, skickar över meddelandet till mottagaren, en paus skapas, och mottagaren analyserar och skicka tillbaka ett verbalt meddelande. Vi i Sverige låter också varandra tala till punkt, men vi fortsätter oftast utan paus. Men tänk er Italienare, där talar alla till puntk. Eller inte, där får man avbryta om man ska få en syl i vädret, och höja tonarten för att den som pratar sakta ska tona ner. De tränar också på att tala i tidig ålder, Här gäller det att kunna tala. Inte konstigt att vi svenskar verkar lite små ointresserade i offentliga möten. Hallå, hur ska vi hinna med? Det är också vad man säger och hur man säger det som utgör en skillnad. I norden säger vi t.ex. Hur mår du ? när vi träffar någon. I Thailand frågar man i stället " har du ätit"? En svensk skulle ju bli lite ställd och svara "ööh, ja, vadå??" Då är det viktigt att inte fördöma utan gå in och kolla varför dem frågar / eller gör som de gör. Många problem skapas på grund av missförstånd.
Rätt alarmerande att se hur vi ibland beter oss. Hur stressade vi är, hur resultatinriktade och hur individinriktade vi är. Här är det ens egen ansvar om man ska komma någon vart minsann. Men i Afrika uppfostrar en hel by ett barn, där visar men även de äldre status och värdehet. Inte konstigt att det blir kulturchockar. Vii har minsann ett mönster av inlärda tankar, grupprelaterande tankar. Det är först när vi har en kulturchock som vi blir medvetna om vårat egna beteende. Samhället har format oss!
Inlägget kanske till viss del är negativ inriktad men det är såklart generaliserat. Och trots att vi svenskar oftast uppfattas som kontrillfreak, stressade, individinriktade måste ja säga att jag trivs som fisken i vattnet. Mitt beteende är något som sitter i ryggmärgen. Men det är viktigt att ha detta i åttanke och vara uppen för nya kulturer. Lite så jag tänker en fredankväll klockan 00.14. Jag säger inte mer...
Puss!
