sarahjoha

Var ska man börja?

Andra och sista natten är gjord i min Prinsess-säng hemma hos Familjen Johansson.
Vaknade och mådde bättre än man kanske förtjäna. Tackar för detta.

Åter till gårdagen.
Vi vaknade och det Spöregna. Det bara öste ner och vi såg framför oss hur vi skulle springa dyblöta under kvällen som skulle komma. Men där hade vi fel. Solen lyste som aldrig förr.

En trip till Siba blev det under dagen i hopp om att hitta något att ha på sig under kvällen..
Men tji fick vi. Hem kom vi utan en enda påse, nästan.

Förfesten befann sig hemma hos Johan tillsammans med trevligt folk. Det spelades spel, det spilldes, vi pratade matte och svåra termer, vi älskade att byta låtar på Spotify och det var alltid kö till toaletten.
Taxin tog oss senare på kvällen in till Trollhättan och fallens dagar. Det var oerhört mycket folk och jag säger bara stackars taxichaufför som fick höra på våra spännande diskutioner om både det ena och det andra. Det var nästan så att man själv ibland fick hålla för öronen i hopp om att då även taxichaufförens öron skulle täppas igen. Nu i efterhand så tror jag inte att detta fungerade vilket jag igår gjorde.

Väl framme i stan sa magen ifrån som den alltid gör under kväll med alkoholintag. Jag blir så hungrig!
Det var bara att gå till första bästa ställe och slänga i sig lite mat vilket någon blev oerhört nöjd över. Magen.
Battlers var kvällens slutstation och så blev det. Mycket folk. Och självklart en del Edsbor. Vad kommer det sig att dem ska vara överallt? Är vi rädda att bli bortglömda? Nej jag tackar innerligt för att Edsborna tar sina små utflykter och inte helt och hållet fastnar i den lilla lilla staden Ed. Man slutar aldrig att förvånas.

Det dansades till liveband, folk spillde som aldrig förr. Vilket kan vara helt okej men inte om man själv varje gång blir offer och dyblöt. Denna kvällen stod jag på fel plats flera gånger. Jag undrade varför allt luktade öl när vi kom hem? Eftersom jag själv inte intar denna dryck. Förklaringen var utan tvekan att flera män var lite för runda under fötterna... Under kvällen diskuterades saker och ting, det plingade på mobilen och det ringde. Folk fick onda blickar vilket jag ler åt. Intressant att dagen efter reflektera över kvällen som gått..

Svante träffade vi på dessutom för andra kvällen i rad. Han är så med överallt. Ler!
Klockan tickade på och bussen var på väg att åka. En bussresa som tog evigheter det bästa är när bussföraren frågar MIG av alla människor. Ja dock sitter jag längst fram men ändå. Han frågar mig om jag kan vägen från Vargön eftersom att han inte kan det. Jag hann att tänka så oerhört mycket innan jag tillslut får fram att:
-Kan inte du det?
Hur tänkte han undrade jag. Och framförallt tänkte jag, Var är Vi?

Hem kom vi och jag hade ingen aning om var vi gick av bussen. Därför frågade jag Sara 125 gånger ifall hon var säker på att vi gått av på rätt hållplats. Varje gång svarade hon även JA. Jag var dock lite skeptisk. Fråga mig inte varför. Jag kände mit inte riktigt hemma i att hamna där jag inte hade en aning om var huset vi skulle till låg. Det blev en underbar mening och jag bjuder på den. Hem kom vi och fötterna hängde med bättre än jag trott. Lite ömma idag kanske men som man alltid säger, det var det värt.

Min Vänersborgs trip har varit underbar och jag har trivts som fisken i vattnet. Jätte mysigt att spendera några dagar hos Sara och hennes Familj. I eftermiddag tar jag bussen mot pojkarna som befinner sig i Färgelanda för att tillsammans med dem bege sig mot Karlstad igen...

Helgen skulle kunna sammanfattas såhär:
Värme - Skratt - Bag in box - Nya människor

Tack Vänersborg för mig och tack familjen som stått ut med mig.

Sist men inte minst har vi nästan lyckats se klart på Beck filmen, till detta hör att vi under tiden lyckats ha krig med 2 enorma malar som attakerade oss mer eller mindre. Man hade ingen aning vad deras nästa steg skulle bli. Var befann dem sig? Att dem drar sig till ljus det lärde vi oss och att man mitt i natten borde göra sig av med dem på ett litet mildare sätt var nog att föredra. Var inte folket i huset vakna, då vaknade dem iaf. Garanterat. Vi blev iaf av med dem otäcka krypen tillslut men det var en lång lång process..

Man vet aldrig när jag dyker upp igen <3
Vänersborg lyckades göra ett bra intryck på mig.

Love /Emma