Jag känner av rummet
Livet e som en laburint, går man lite fel e de svårt att hitta tillbaka igen. Därför bör man vara försiktig me sina steg å känn verkligen efter innan du ändrar riktning.
Poeten i mig kommer fram så här på tordags kväll/natten. Inte kuuul. Kanske är det erik saade förtjänst. kanske inte.
Och aldrig har jag skådad så mycket folk på karlstads uteserveringar. I morgon filmkväll och lörda ferre och bmb.
Natten
Dance/dance/dance/dance lite så jag vill ha det på mitt bröllopp.
lite så vi jobbar
Poeten i mig kommer fram så här på tordags kväll/natten. Inte kuuul. Kanske är det erik saade förtjänst. kanske inte.
Och aldrig har jag skådad så mycket folk på karlstads uteserveringar. I morgon filmkväll och lörda ferre och bmb.
Natten
Dance/dance/dance/dance lite så jag vill ha det på mitt bröllopp.
lite så vi jobbar
SOLEN
Hey soul Sister!
Var ska man börja?
Andra och sista natten är gjord i min Prinsess-säng hemma hos Familjen Johansson.
Vaknade och mådde bättre än man kanske förtjäna. Tackar för detta.
Åter till gårdagen.
Vi vaknade och det Spöregna. Det bara öste ner och vi såg framför oss hur vi skulle springa dyblöta under kvällen som skulle komma. Men där hade vi fel. Solen lyste som aldrig förr.
En trip till Siba blev det under dagen i hopp om att hitta något att ha på sig under kvällen..
Men tji fick vi. Hem kom vi utan en enda påse, nästan.
Förfesten befann sig hemma hos Johan tillsammans med trevligt folk. Det spelades spel, det spilldes, vi pratade matte och svåra termer, vi älskade att byta låtar på Spotify och det var alltid kö till toaletten.
Taxin tog oss senare på kvällen in till Trollhättan och fallens dagar. Det var oerhört mycket folk och jag säger bara stackars taxichaufför som fick höra på våra spännande diskutioner om både det ena och det andra. Det var nästan så att man själv ibland fick hålla för öronen i hopp om att då även taxichaufförens öron skulle täppas igen. Nu i efterhand så tror jag inte att detta fungerade vilket jag igår gjorde.
Väl framme i stan sa magen ifrån som den alltid gör under kväll med alkoholintag. Jag blir så hungrig!
Det var bara att gå till första bästa ställe och slänga i sig lite mat vilket någon blev oerhört nöjd över. Magen.
Battlers var kvällens slutstation och så blev det. Mycket folk. Och självklart en del Edsbor. Vad kommer det sig att dem ska vara överallt? Är vi rädda att bli bortglömda? Nej jag tackar innerligt för att Edsborna tar sina små utflykter och inte helt och hållet fastnar i den lilla lilla staden Ed. Man slutar aldrig att förvånas.
Det dansades till liveband, folk spillde som aldrig förr. Vilket kan vara helt okej men inte om man själv varje gång blir offer och dyblöt. Denna kvällen stod jag på fel plats flera gånger. Jag undrade varför allt luktade öl när vi kom hem? Eftersom jag själv inte intar denna dryck. Förklaringen var utan tvekan att flera män var lite för runda under fötterna... Under kvällen diskuterades saker och ting, det plingade på mobilen och det ringde. Folk fick onda blickar vilket jag ler åt. Intressant att dagen efter reflektera över kvällen som gått..
Svante träffade vi på dessutom för andra kvällen i rad. Han är så med överallt. Ler!
Klockan tickade på och bussen var på väg att åka. En bussresa som tog evigheter det bästa är när bussföraren frågar MIG av alla människor. Ja dock sitter jag längst fram men ändå. Han frågar mig om jag kan vägen från Vargön eftersom att han inte kan det. Jag hann att tänka så oerhört mycket innan jag tillslut får fram att:
-Kan inte du det?
Hur tänkte han undrade jag. Och framförallt tänkte jag, Var är Vi?
Hem kom vi och jag hade ingen aning om var vi gick av bussen. Därför frågade jag Sara 125 gånger ifall hon var säker på att vi gått av på rätt hållplats. Varje gång svarade hon även JA. Jag var dock lite skeptisk. Fråga mig inte varför. Jag kände mit inte riktigt hemma i att hamna där jag inte hade en aning om var huset vi skulle till låg. Det blev en underbar mening och jag bjuder på den. Hem kom vi och fötterna hängde med bättre än jag trott. Lite ömma idag kanske men som man alltid säger, det var det värt.
Min Vänersborgs trip har varit underbar och jag har trivts som fisken i vattnet. Jätte mysigt att spendera några dagar hos Sara och hennes Familj. I eftermiddag tar jag bussen mot pojkarna som befinner sig i Färgelanda för att tillsammans med dem bege sig mot Karlstad igen...
Helgen skulle kunna sammanfattas såhär:
Värme - Skratt - Bag in box - Nya människor
Tack Vänersborg för mig och tack familjen som stått ut med mig.
Sist men inte minst har vi nästan lyckats se klart på Beck filmen, till detta hör att vi under tiden lyckats ha krig med 2 enorma malar som attakerade oss mer eller mindre. Man hade ingen aning vad deras nästa steg skulle bli. Var befann dem sig? Att dem drar sig till ljus det lärde vi oss och att man mitt i natten borde göra sig av med dem på ett litet mildare sätt var nog att föredra. Var inte folket i huset vakna, då vaknade dem iaf. Garanterat. Vi blev iaf av med dem otäcka krypen tillslut men det var en lång lång process..
Man vet aldrig när jag dyker upp igen <3
Vänersborg lyckades göra ett bra intryck på mig.
Love /Emma
Andra och sista natten är gjord i min Prinsess-säng hemma hos Familjen Johansson.
Vaknade och mådde bättre än man kanske förtjäna. Tackar för detta.
Åter till gårdagen.
Vi vaknade och det Spöregna. Det bara öste ner och vi såg framför oss hur vi skulle springa dyblöta under kvällen som skulle komma. Men där hade vi fel. Solen lyste som aldrig förr.
En trip till Siba blev det under dagen i hopp om att hitta något att ha på sig under kvällen..
Men tji fick vi. Hem kom vi utan en enda påse, nästan.
Förfesten befann sig hemma hos Johan tillsammans med trevligt folk. Det spelades spel, det spilldes, vi pratade matte och svåra termer, vi älskade att byta låtar på Spotify och det var alltid kö till toaletten.
Taxin tog oss senare på kvällen in till Trollhättan och fallens dagar. Det var oerhört mycket folk och jag säger bara stackars taxichaufför som fick höra på våra spännande diskutioner om både det ena och det andra. Det var nästan så att man själv ibland fick hålla för öronen i hopp om att då även taxichaufförens öron skulle täppas igen. Nu i efterhand så tror jag inte att detta fungerade vilket jag igår gjorde.
Väl framme i stan sa magen ifrån som den alltid gör under kväll med alkoholintag. Jag blir så hungrig!
Det var bara att gå till första bästa ställe och slänga i sig lite mat vilket någon blev oerhört nöjd över. Magen.
Battlers var kvällens slutstation och så blev det. Mycket folk. Och självklart en del Edsbor. Vad kommer det sig att dem ska vara överallt? Är vi rädda att bli bortglömda? Nej jag tackar innerligt för att Edsborna tar sina små utflykter och inte helt och hållet fastnar i den lilla lilla staden Ed. Man slutar aldrig att förvånas.
Det dansades till liveband, folk spillde som aldrig förr. Vilket kan vara helt okej men inte om man själv varje gång blir offer och dyblöt. Denna kvällen stod jag på fel plats flera gånger. Jag undrade varför allt luktade öl när vi kom hem? Eftersom jag själv inte intar denna dryck. Förklaringen var utan tvekan att flera män var lite för runda under fötterna... Under kvällen diskuterades saker och ting, det plingade på mobilen och det ringde. Folk fick onda blickar vilket jag ler åt. Intressant att dagen efter reflektera över kvällen som gått..
Svante träffade vi på dessutom för andra kvällen i rad. Han är så med överallt. Ler!
Klockan tickade på och bussen var på väg att åka. En bussresa som tog evigheter det bästa är när bussföraren frågar MIG av alla människor. Ja dock sitter jag längst fram men ändå. Han frågar mig om jag kan vägen från Vargön eftersom att han inte kan det. Jag hann att tänka så oerhört mycket innan jag tillslut får fram att:
-Kan inte du det?
Hur tänkte han undrade jag. Och framförallt tänkte jag, Var är Vi?
Hem kom vi och jag hade ingen aning om var vi gick av bussen. Därför frågade jag Sara 125 gånger ifall hon var säker på att vi gått av på rätt hållplats. Varje gång svarade hon även JA. Jag var dock lite skeptisk. Fråga mig inte varför. Jag kände mit inte riktigt hemma i att hamna där jag inte hade en aning om var huset vi skulle till låg. Det blev en underbar mening och jag bjuder på den. Hem kom vi och fötterna hängde med bättre än jag trott. Lite ömma idag kanske men som man alltid säger, det var det värt.
Min Vänersborgs trip har varit underbar och jag har trivts som fisken i vattnet. Jätte mysigt att spendera några dagar hos Sara och hennes Familj. I eftermiddag tar jag bussen mot pojkarna som befinner sig i Färgelanda för att tillsammans med dem bege sig mot Karlstad igen...
Helgen skulle kunna sammanfattas såhär:
Värme - Skratt - Bag in box - Nya människor
Tack Vänersborg för mig och tack familjen som stått ut med mig.
Sist men inte minst har vi nästan lyckats se klart på Beck filmen, till detta hör att vi under tiden lyckats ha krig med 2 enorma malar som attakerade oss mer eller mindre. Man hade ingen aning vad deras nästa steg skulle bli. Var befann dem sig? Att dem drar sig till ljus det lärde vi oss och att man mitt i natten borde göra sig av med dem på ett litet mildare sätt var nog att föredra. Var inte folket i huset vakna, då vaknade dem iaf. Garanterat. Vi blev iaf av med dem otäcka krypen tillslut men det var en lång lång process..
Man vet aldrig när jag dyker upp igen <3
Vänersborg lyckades göra ett bra intryck på mig.
Love /Emma
Waka Waka
...Gästbloggaren här!
Då var jag här och som Vänersborg har väntat.
Ankomsten var helt som jag väntat mig. Jag blev mött på Perrongen sådär som
man alltid har velat. Precis sådär som Tomas Ledin sjunger om..
Annars brukar det sällan stå någon och vänta på perrongen!
Den Röda faran tog mig till Lovisebergsgatan 6 till ett hus som är fantastiskt. Centralt och enormt!
Där startade vi vår planering och det kommer bli Löwely.
Vi tog oss framemot staden och dess största Café. Där strömmade folket förbi den ena efter den andra.
Det pratades om Lunarstorm, nej ursäkta Facebook var det ja. Det pratades om mod och att våga.
Det pratades om allt och lite till. Allt mellan himmel och jord. Det hejjades även på folk kors och tvärs.
Klockan började närma sig stängningstid för systemet och vi flickor drog oss sakta men säkert däråt.
Det blev bag in box för hela slanten. Leva är ordet! Och shit vad jag trivs! Livet leker skulle jag vilja påstå.
Vänersborg har även gjort ett nytt intryck på mig som människa. Hade inte alltför många minnen av staden innan jag nu återigen är här. Jag har lärt mig staden lite mer. Mina tidigare minnen har enbart varit Vattenpalatset då jag gick i 7:an och vi hade friluftsdag. Hallå friluftsdag i ett badhus hur lyckat är det? Jo det ska jag tala om att det var banne mig lyckat. Herregud vi åkte ju med killarna som gick i 9:an så lyckat var det. Mitt andra minne från staden är Tandhuset och fy bövelen. Ännu en sak som jag och Fröken Johansson har gemensamt. Hur många likheter kan man ha med en annan människa? En sak insåg vi idag dock, vi delar inte samma uppfattning om tecknade filmer. Så ikväll blir det Beck för hela slanten och en het Persbrandt.
Kan för övrigt tala om att jag under helgen kommer leva som en prinsessa. Eller iaf sova som en.
Min säng ser ut som Prinsessan på ärtens. Vad ska man ha män till när man har en underbar säng som kramar om en?
Vi har precis avnjutit en god måltid med Saras familj. En underbar familj!
Sött sött sött!
Nu bär det av till Trollhättan för att träffa Emelie. Det ska bli mysigt.
Återkommer imorgon med en uppdatering.
Glöm för guds skull inte:
-Gör det du vill och lite till. Ta chanser i livet för vi lever bara en gång.
Det gäller att våga. Kör bara! Annars kommer du ångra dig. För att få något här i livet måste man chansa...
Love /Emma
Då var jag här och som Vänersborg har väntat.
Ankomsten var helt som jag väntat mig. Jag blev mött på Perrongen sådär som
man alltid har velat. Precis sådär som Tomas Ledin sjunger om..
Annars brukar det sällan stå någon och vänta på perrongen!
Den Röda faran tog mig till Lovisebergsgatan 6 till ett hus som är fantastiskt. Centralt och enormt!
Där startade vi vår planering och det kommer bli Löwely.
Vi tog oss framemot staden och dess största Café. Där strömmade folket förbi den ena efter den andra.
Det pratades om Lunarstorm, nej ursäkta Facebook var det ja. Det pratades om mod och att våga.
Det pratades om allt och lite till. Allt mellan himmel och jord. Det hejjades även på folk kors och tvärs.
Klockan började närma sig stängningstid för systemet och vi flickor drog oss sakta men säkert däråt.
Det blev bag in box för hela slanten. Leva är ordet! Och shit vad jag trivs! Livet leker skulle jag vilja påstå.
Vänersborg har även gjort ett nytt intryck på mig som människa. Hade inte alltför många minnen av staden innan jag nu återigen är här. Jag har lärt mig staden lite mer. Mina tidigare minnen har enbart varit Vattenpalatset då jag gick i 7:an och vi hade friluftsdag. Hallå friluftsdag i ett badhus hur lyckat är det? Jo det ska jag tala om att det var banne mig lyckat. Herregud vi åkte ju med killarna som gick i 9:an så lyckat var det. Mitt andra minne från staden är Tandhuset och fy bövelen. Ännu en sak som jag och Fröken Johansson har gemensamt. Hur många likheter kan man ha med en annan människa? En sak insåg vi idag dock, vi delar inte samma uppfattning om tecknade filmer. Så ikväll blir det Beck för hela slanten och en het Persbrandt.
Kan för övrigt tala om att jag under helgen kommer leva som en prinsessa. Eller iaf sova som en.
Min säng ser ut som Prinsessan på ärtens. Vad ska man ha män till när man har en underbar säng som kramar om en?
Vi har precis avnjutit en god måltid med Saras familj. En underbar familj!
Sött sött sött!
Nu bär det av till Trollhättan för att träffa Emelie. Det ska bli mysigt.
Återkommer imorgon med en uppdatering.
Glöm för guds skull inte:
-Gör det du vill och lite till. Ta chanser i livet för vi lever bara en gång.
Det gäller att våga. Kör bara! Annars kommer du ångra dig. För att få något här i livet måste man chansa...
Love /Emma
1. 2. 3 fanta och rosé.
semestern är i fullgång och jag känner mig som Bridget Jones utan det lyckliga slutet...Vissa fattar, andra inte.
